Förbudet mot minareter som antogs i Schweiz var ett hårt slag. Muslimer över hela världen har reagerat kraftfullt mot denna inskränkning av religionsfriheten. Hetsjakten på muslimer i Schweiz applåderas dock av högerfundamentalister i hela Europa, bland dessa återfinns Pia Kjaersgaard, Dansk Folkeparti, Jean Marie LePen, Front de National och Nick Griffin, British National Party. Pia Kjaersgaard går till och med så långt som att säga att hon skulle välkomna en sådan folkomröstning även i Danmark.
Det paradoxala med folkomröstningen i Schweiz var regeringens ignorans gent emot de egna grundlagarna. Schweiz har religionsfriheten som en grundlag och denna bryts totalt i och med lagens genomförande. Det är också intressant att denna typ av åtgärd tar sig uttryck som lag. Ett betydligt enklare sätt att genomföra samma åtgärd men utan lagstiftning vore att man helt enkelt tar frågan på lokal nivå i nämnder och utskott som hanterar byggärenden. Men det hade inte gett samma genomslag för islamofoberna och var alltså inte aktuellt.
För att kunna anklagas för att vilja ha politikerstyre vill jag också poängtera att folkomröstningar inte alltid är det ultimata sättet att fatta beslut i en demokrati. Direktdemokratin kräver genomarbetning, bearbetning och noggrann reflektion innan ett konkret förslag läggs fram till vilket medborgarna får ta ställning. Schweiz är ett skräckexempel på när en omfattande förändring sker utan en sådan bearbetning och beredning. Ogenomtänkta förslag riskerar att bli lag innan man vet ordet av.
I Sverige protesterar i princip alla, de enda som inte protesterar mot det inträffade är Sverigedemokratern och Nationaldemokrater. De jublar. Men det säger kanske mer om dem än om de demokratiska och respektabla partierna i Sveriges Riksdag.
måndagen den 30:e november 2009
Osmakligt idolporträtt över Ian Wachtmeister i Mitt i Lidingö
I dagens nummer av Mitt i Lidingö finns en intervju med den före detta partiledaren Ian Wachtmeister. I intervjun, eller kanske snarare idolporträttet, som skrivs med anledning av Wachtmeisters nya biografi är perspektivet att Wachtmeister är en härlig underdog som gillar andra utmanare av samhällets normer. Wachtmeister framhåller bland annat den vulgärfascistiska före detta partiledaren för Ny Demokrati, hans egen efterträdare Vivianne Franzén som en sådan underdog.
I Mitt i Lidingö finns mycket av substans angående det verkligt intressanta med Wachtmeister, det vill säga att han var initiativtagare till det högerpopulistiska och främlingsfientliga partiet Ny Demokrati som satt i riksdagen från 1991.
Först och främst bör man ju fråga sig varför ett idolporträtt av Ian Wachtmeister återfinns i en tidning som ges ut i en kommun vilken han inte har någon anknytning till. Han varken bor eller verkar i Lidingö.
Kommer denna typ av idolporträtt att återfinnas på Jimmy Åkesson om tio år?
I Mitt i Lidingö finns mycket av substans angående det verkligt intressanta med Wachtmeister, det vill säga att han var initiativtagare till det högerpopulistiska och främlingsfientliga partiet Ny Demokrati som satt i riksdagen från 1991.
Först och främst bör man ju fråga sig varför ett idolporträtt av Ian Wachtmeister återfinns i en tidning som ges ut i en kommun vilken han inte har någon anknytning till. Han varken bor eller verkar i Lidingö.
Kommer denna typ av idolporträtt att återfinnas på Jimmy Åkesson om tio år?
fredagen den 27:e november 2009
EGAB måste lära sig veta hut!
I Lidingö Tidning kan vi läsa om hur Ekholmsnäs Golfklubb dras inför rätta för att ha sågat ner träd utan tillstånd. Det är inte första gången detta händer. Tidigare har företaget anmälts för att ha använt olovliga fyllningsmassor och dessutom ha kränkt strandskyddet. Nu kräver Lidingö Stad ekonomiska kompensationer för den skada golfklubben har åsamkat naturen i kommunen.
När ska Johan Mihkelson Ringqvist lära sig skilja på mitt och ditt? Det är hemskt att en sådan entreprenör kan fortsätta, hittills har hans brott mot miljön gått förbi näst intill obemärkta. Denna gång får vi hålla tummarna för en fällande dom. Självklart ska det finnas en golfbana i Lidingö. Men vandalism och åverkan på naturen kan ju inte gå obemärkta förbi bara för att de begås av en entreprenör och inte en maskerad vandal. Vad är skillnaden på en vandal och en golfklubbsägare? Den bör vara stor, men ibland undrar man hur stor den verkligen är?
Lidingö har en vacker och omfångsrik natur. Och den ska vi värna om. Den ska aldrig få kränkas av privata företagsägare.
När ska Johan Mihkelson Ringqvist lära sig skilja på mitt och ditt? Det är hemskt att en sådan entreprenör kan fortsätta, hittills har hans brott mot miljön gått förbi näst intill obemärkta. Denna gång får vi hålla tummarna för en fällande dom. Självklart ska det finnas en golfbana i Lidingö. Men vandalism och åverkan på naturen kan ju inte gå obemärkta förbi bara för att de begås av en entreprenör och inte en maskerad vandal. Vad är skillnaden på en vandal och en golfklubbsägare? Den bör vara stor, men ibland undrar man hur stor den verkligen är?
Lidingö har en vacker och omfångsrik natur. Och den ska vi värna om. Den ska aldrig få kränkas av privata företagsägare.
Varför gömmer sig Näringsministern för Lars Ohly?
Det verkar som att borgerliga företrädare undviker att ta debatten med Vänsterpartiet. Just nu pågår en utfrågning av statsminieter Fredrik Reinfeldt i Riksdagen. Där avslöjar Lars Ohly att han har blivit inbjuden att ta debatt i SVT med Näringsminister Maud Olofsson. SVT hör sedan av sig och berättar att Olofsson inte vill komma om Lars Ohly dyker upp. Samma sak hände i Sveriges Radio när Ohly skulle debattera med statssekreteraren på näringsdepartementet. Frågan som skulle debatterades var Saab. Nu har nämligen den potentiella köparen av Saab, som gett hopp om att varsel ska dras tillbaka på Saab i Trollhättan kommit på skam.
Vänsterpartiet har alltså blivit exkluderade från att delta i debatten angående Saab. Det är intressant att Lidingö, som är en slentrianborgerlig kommun när den är som mest slentrianborgerlig, har ett debattklimat där Vänsterpartiet tvärt om bjuds in och välkomnas i den allmänna samhällsdiskussionen. Det känns väldigt skönt att man i Lidingö kan agera mer professionellt än vad man gör på riksplanet. Må vara att Lidingövänstern ses som ett kuriöst inslag. Men precis som på det nationella planet är Vänsterpartiet ett seriöst politiskt alternativ till högerpartierna.
Vänsterpartiet har alltså blivit exkluderade från att delta i debatten angående Saab. Det är intressant att Lidingö, som är en slentrianborgerlig kommun när den är som mest slentrianborgerlig, har ett debattklimat där Vänsterpartiet tvärt om bjuds in och välkomnas i den allmänna samhällsdiskussionen. Det känns väldigt skönt att man i Lidingö kan agera mer professionellt än vad man gör på riksplanet. Må vara att Lidingövänstern ses som ett kuriöst inslag. Men precis som på det nationella planet är Vänsterpartiet ett seriöst politiskt alternativ till högerpartierna.
Varför denna ignorans mot lokalpolitikens principer?
Det finns ett fåtal principer som är viktiga att följa inom kommunalpolitiken. En av dessa är att ett parti som är invalt i fullmäktige i en kommun eller en stadsdelsnämnd ser till att fullfölja de uppdrag som följer med förtroendet. I Lidingö kommunfullmäktige sitter idag Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Lidingöpartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet. Dessa utgör fullmäktiges åtta partier. Två av dessa fullföljer inte de uppdrag som följer med det faktum att de har väljarnas förtroende att vara med och styra kommunen.
Under senaste tiden så har många rasat över den nonchalans som Miljöpartiets partigrupp i kommunfullmäktige har uppvisat genom att inte lämna in någon budget. Detta är självklar förbannat dåligt. Dock har det varit tystare om det faktum att Lidingöpartiet inte heller har lämnat in någon budget till fullmäktige. Denna presenterades av Lidingöpartiets partigruppsordförande Inger Damberg först under själva budgetsammanträdet.
Paul Lindquist har, på sin blogg, varit noga med att påpeka oppositionspartiet Miljöpartiets ignorans i fullmäktige. Men Inger Dambergs och Lidingöpartiets ignorans nämns bara som en passus i den i övrigt Miljöpartiet-belackande artikeln med det fyndiga och talande namnet Circus Fjellander. Kan detta bero på att man har mer överseende med klumpigheten och tafattheten om den kommer från en borgerlig kamrat än en rödgrön utmanare? Dubbelmoralen i detta är påtaglig...
En annan sak som kan ifrågasättas är kommunfullmäktiges Ordförande Kjell Treslows ignorans mot Kristdemokraternas partigruppsordförande Jessica Nyberg, vars namn han tycks vägra lära sig. Jag ifrågasätter på intet sätt Kjell Treslows kunnighet som ordförande för kommunfullmäktige. Men det sätt på vilket han behandlade Jessica Nyberg är inte professionell. Sedan kan man ju också ifrågasätta interndemokratin under budgetsammanträdet där Treslow lät ordförandeklubban gå som en trumvirvel, i vanliga fall är det kutym att fråga "någon där emot" innan man klubbar igenom ett beslut, för att ge rätten till kritiska ledamöter att ge sig till känna. Men så verkar inte heller vara fallet i Lidingö Kommunfullmäktige under Treslows ledning. Presidiearbetet är alltså lite smått underligt för en politiskt erfaren men icke i kommunfullmäktige invald lokalpolitiker.
Under senaste tiden så har många rasat över den nonchalans som Miljöpartiets partigrupp i kommunfullmäktige har uppvisat genom att inte lämna in någon budget. Detta är självklar förbannat dåligt. Dock har det varit tystare om det faktum att Lidingöpartiet inte heller har lämnat in någon budget till fullmäktige. Denna presenterades av Lidingöpartiets partigruppsordförande Inger Damberg först under själva budgetsammanträdet.
Paul Lindquist har, på sin blogg, varit noga med att påpeka oppositionspartiet Miljöpartiets ignorans i fullmäktige. Men Inger Dambergs och Lidingöpartiets ignorans nämns bara som en passus i den i övrigt Miljöpartiet-belackande artikeln med det fyndiga och talande namnet Circus Fjellander. Kan detta bero på att man har mer överseende med klumpigheten och tafattheten om den kommer från en borgerlig kamrat än en rödgrön utmanare? Dubbelmoralen i detta är påtaglig...
En annan sak som kan ifrågasättas är kommunfullmäktiges Ordförande Kjell Treslows ignorans mot Kristdemokraternas partigruppsordförande Jessica Nyberg, vars namn han tycks vägra lära sig. Jag ifrågasätter på intet sätt Kjell Treslows kunnighet som ordförande för kommunfullmäktige. Men det sätt på vilket han behandlade Jessica Nyberg är inte professionell. Sedan kan man ju också ifrågasätta interndemokratin under budgetsammanträdet där Treslow lät ordförandeklubban gå som en trumvirvel, i vanliga fall är det kutym att fråga "någon där emot" innan man klubbar igenom ett beslut, för att ge rätten till kritiska ledamöter att ge sig till känna. Men så verkar inte heller vara fallet i Lidingö Kommunfullmäktige under Treslows ledning. Presidiearbetet är alltså lite smått underligt för en politiskt erfaren men icke i kommunfullmäktige invald lokalpolitiker.
Att ta ansvar och hålla vallöften är inte samma sak. Moderaterna och Folkpartiet gör det sistnämnda men inte det förstnämnda.
En artikel på Moderaternas hemsida (www.moderaterna.net/lidingo) berättar man stolt att man inte brutit några vallöften under mandatperioden. Och jag är den förste att säga att den klassklyfteökande politik som Moderaterna och Folkpartiet gick till val på har genomdrivits. Men, vi ska vara stolta över att Lidingö har rankats så högt som det har när man mätt Sveriges bästa skolor. Det är en klar framgång.
I majoritetens budget skär man dock ner på två speciallärartjänster på Gångsätra skola. Satsningar på musikskolan lyser fortfarande med sin frånvaro, och musikskoleutredningen pekade, tack och lov, inte på att musikskolan borde privatiseras, vilket man kunde ha väntat sig. Dock pekade utredningen på det värklighetsfrämmande alternativet att musikskolan skulle ha en egen lokal på Elverket, en fullständigt befängd tanke. Man kan också ställa sig frågor om hur realistisk skolpolitiken är i en tid då majoriteten föredrar att skära ner på skolorna och höja deras hyror. Hur länge, som Birgitta Ehlin frågade sig vid kommunfullmäktiges budgetsammanträde, kommer Lidingö att fortsätta ha Sveriges bästa skolor?
Om majoriteten vågade ta ansvar för skolorna skulle vi slippa denna situation. Man håller sina löften men man tar inte sitt ansvar, beklagligt nog kan detta kan vara två vitt skilda saker.
Vänsterpartiets budgetförslag, liksom Socialdemokraternas budgetförslag, skiljer sig på ett sätt. Vi vill fortsätta ha en av Sveriges bästa skolverksamheter. Vi är inte så naiva att vi tror att hyreshöjningar och nedskärningar kan bibehålla Lidingös smickrande ställning som en av Sveriges främsta skolkommuner. Vi vet att vi måste satsa för att behålla denna plats. Och vi tar det ansvaret i våra budgetförslag.
I majoritetens budget skär man dock ner på två speciallärartjänster på Gångsätra skola. Satsningar på musikskolan lyser fortfarande med sin frånvaro, och musikskoleutredningen pekade, tack och lov, inte på att musikskolan borde privatiseras, vilket man kunde ha väntat sig. Dock pekade utredningen på det värklighetsfrämmande alternativet att musikskolan skulle ha en egen lokal på Elverket, en fullständigt befängd tanke. Man kan också ställa sig frågor om hur realistisk skolpolitiken är i en tid då majoriteten föredrar att skära ner på skolorna och höja deras hyror. Hur länge, som Birgitta Ehlin frågade sig vid kommunfullmäktiges budgetsammanträde, kommer Lidingö att fortsätta ha Sveriges bästa skolor?
Om majoriteten vågade ta ansvar för skolorna skulle vi slippa denna situation. Man håller sina löften men man tar inte sitt ansvar, beklagligt nog kan detta kan vara två vitt skilda saker.
Vänsterpartiets budgetförslag, liksom Socialdemokraternas budgetförslag, skiljer sig på ett sätt. Vi vill fortsätta ha en av Sveriges bästa skolverksamheter. Vi är inte så naiva att vi tror att hyreshöjningar och nedskärningar kan bibehålla Lidingös smickrande ställning som en av Sveriges främsta skolkommuner. Vi vet att vi måste satsa för att behålla denna plats. Och vi tar det ansvaret i våra budgetförslag.
torsdagen den 26:e november 2009
Nu får det vara nog med hyckleriet kring Lidingö Hospic!
Lidingö Tidning har nu berättat att canserläkaren ska bort från Lidingö Hospic. Frågan har svallat hög den senaste tiden. Socialdemokraterna med vissa spetsföreträdae som Mikael Rogler, vill kämpa för Hospic, Paul Lindquist och Moderaterna vill ha kvar Hospic. Lidingö Stad gör sig av med sin proffission samtidigt som existensberättigandet av ett hospic i Lidingö ifrågasätts. Hospic sängar står tomma sammtidigt som behovet är skriande. Sex patienter har remiterats till hospic i andra kommuner. Varför har man valt ett sådant förfarande när sängplatser står tomma på Hospic.
Varifrån kommer då hotet mot Hospic? Borgarna var avogt inställda till institutionen innan man märkte att Lidingöborna vill ha kvar sitt hospic. Så frågan är om Lidingö kommer att ha något sådant efter nästa val.
Visserligen decklarerar Paul Lindquist sin kärlek till Lidingö Hospic men frågan är om den är på riktigt eller inte.
Samtidigt har Paul Lindquist uttalat skepcis mot den på Mikael Roglers initiativ upprättade namninsamlingen för att rädda Lidingö Hospic. Varför? Jo, för att insamlingen görs via internet.
Tillägg den 27/11: I Lidingö tidning den 27 november skriver också en anställd sköterska på Hospic att borgarna bör erkänna att de vill lägga ner Hospic, hänvisar till denna debattartikel.
Varifrån kommer då hotet mot Hospic? Borgarna var avogt inställda till institutionen innan man märkte att Lidingöborna vill ha kvar sitt hospic. Så frågan är om Lidingö kommer att ha något sådant efter nästa val.
Visserligen decklarerar Paul Lindquist sin kärlek till Lidingö Hospic men frågan är om den är på riktigt eller inte.
Samtidigt har Paul Lindquist uttalat skepcis mot den på Mikael Roglers initiativ upprättade namninsamlingen för att rädda Lidingö Hospic. Varför? Jo, för att insamlingen görs via internet.
Tillägg den 27/11: I Lidingö tidning den 27 november skriver också en anställd sköterska på Hospic att borgarna bör erkänna att de vill lägga ner Hospic, hänvisar till denna debattartikel.
Skamligt agerande kring Aspuddsbadet
Igår morse klockan 06.00 slog svensk polis till mot det sedan veckor tillbaka ockuperade badhuset i Aspudden. Polisen tog sig bland annat, spektakulärt nog, in genom taket.
Det är hemskt att se hur Allianspartierna i Stockholm så totalt struntar i vårt kulturarv. Jag var själv i Aspudden för första gången för några veckor sedan. Min uppfattning är att miljön och byggnaderna i detta område är unika för Stockholmsområdet. Att angripa den stadsbild som finns i denna förstad är som att skära ett hål i vår stads ansikte. Aspuddsbadet var tänkt att ge plats åt en förskola. Dock finns det gott om plats att bygga en sådan på, Aspudden är i vissa delar tätbebyggt, men i andra delar inte. Detta handlar helt om att det skedde en folklig resning mot allianspartiernas beslut. Och då kan de inte backa för protesterna, utan aktivisterna ser sig tvingade att ockupera badhuset för att försvara det mot rivningshotet.
Jag kan vissa att det drar kalla korar längst ryggen på många av de äldre politikerna inom den borgerliga majoriteten i Stockholm stad. Jag kan tänka mig att man minns ockupationen av kårhuset. Och nu på senare tid har man åter börjat ockupera hus, ett exempel är husockupationen i Rinkeby, ett annat är en skola som ockuperades för några veckor sedan av Syndikalistiska Ungdomsförbundet. Aspuddsbadet är bara ett i raden av ockuperade hus. Skillnaden mellan nu och då, på 1960talet är att under den tiden var det marginaliserade organisationer inom bokstavsvänstern som stod för denna typ av aktiviteter. Nu är det vanliga medborgare, partipolitiskt obundna, som står för ockupationerna. Som det nu ser ut så är det dock så att det bara är de organiserade vänstern som ger husockupanterna sitt stöd.
Följande uttalande gjorde Vänsterpartiet i Stockholm Stad den 25/11 2009
Madeleine Sjöstedt väljer polis framför dialog – en stor besvikelse
– Sedan ockupationen av Aspuddsbadet startade i september har varit
badet stått öppet från kl. 09.00 till 21.00 alla dagar och ansvariga
politikern Madeleine Sjöstedt har haft en stående inbjudan. När hon
därför tidigt i morse, efter att konsekvent vägrat möta
badhusvännerna, lät polisen storma byggnaden och arrestera de
människor som befann sig i byggnaden samt skickade dit
idrottsförvaltningen med uppenbara order att inte tala ett ord med
aktivisterna, är det ett stort bottennapp för demokratin i Stockholm,
säger Mehdi Oguzsoy (V) ledamot i idrottsnämnden.
– Jag är mycket besviken och arg över hur Madeleine Sjöstedt och
Alliansen i Stockholm valt att behandla den här frågan. Här har väldigt
många människor engagerat sig för en sak av stor betydelse, både för den
stadsdel de bor i och de människor som vistas där, men också för
Stockholms kulturhistoriska arv. Dessa människor har underhållit och
renoverat huset och gjort Aspuddsbadet till en unik och ovärderlig
mötesplats för alla som vill komma dit. Man har presenterat olika
förslag på hur badet ska kunna genomgå sin nödvändiga upprustning och
drivas vidare, utan kostnad för staden.
Som svar och tack för sitt engagemang väljer Madeleine Sjöstedt nu att
skicka polisen, det är ett skamligt och sorgligt beteende av en ansvarig
politiker och jag hoppas att hon mycket snart inser ditt misstag så att
en rivning kan stoppas, säger Ann-Margarethe Livh (V),
oppositionsborgarråd i Stockholm.
Det är hemskt att se hur Allianspartierna i Stockholm så totalt struntar i vårt kulturarv. Jag var själv i Aspudden för första gången för några veckor sedan. Min uppfattning är att miljön och byggnaderna i detta område är unika för Stockholmsområdet. Att angripa den stadsbild som finns i denna förstad är som att skära ett hål i vår stads ansikte. Aspuddsbadet var tänkt att ge plats åt en förskola. Dock finns det gott om plats att bygga en sådan på, Aspudden är i vissa delar tätbebyggt, men i andra delar inte. Detta handlar helt om att det skedde en folklig resning mot allianspartiernas beslut. Och då kan de inte backa för protesterna, utan aktivisterna ser sig tvingade att ockupera badhuset för att försvara det mot rivningshotet.
Jag kan vissa att det drar kalla korar längst ryggen på många av de äldre politikerna inom den borgerliga majoriteten i Stockholm stad. Jag kan tänka mig att man minns ockupationen av kårhuset. Och nu på senare tid har man åter börjat ockupera hus, ett exempel är husockupationen i Rinkeby, ett annat är en skola som ockuperades för några veckor sedan av Syndikalistiska Ungdomsförbundet. Aspuddsbadet är bara ett i raden av ockuperade hus. Skillnaden mellan nu och då, på 1960talet är att under den tiden var det marginaliserade organisationer inom bokstavsvänstern som stod för denna typ av aktiviteter. Nu är det vanliga medborgare, partipolitiskt obundna, som står för ockupationerna. Som det nu ser ut så är det dock så att det bara är de organiserade vänstern som ger husockupanterna sitt stöd.
Följande uttalande gjorde Vänsterpartiet i Stockholm Stad den 25/11 2009
Madeleine Sjöstedt väljer polis framför dialog – en stor besvikelse
– Sedan ockupationen av Aspuddsbadet startade i september har varit
badet stått öppet från kl. 09.00 till 21.00 alla dagar och ansvariga
politikern Madeleine Sjöstedt har haft en stående inbjudan. När hon
därför tidigt i morse, efter att konsekvent vägrat möta
badhusvännerna, lät polisen storma byggnaden och arrestera de
människor som befann sig i byggnaden samt skickade dit
idrottsförvaltningen med uppenbara order att inte tala ett ord med
aktivisterna, är det ett stort bottennapp för demokratin i Stockholm,
säger Mehdi Oguzsoy (V) ledamot i idrottsnämnden.
– Jag är mycket besviken och arg över hur Madeleine Sjöstedt och
Alliansen i Stockholm valt att behandla den här frågan. Här har väldigt
många människor engagerat sig för en sak av stor betydelse, både för den
stadsdel de bor i och de människor som vistas där, men också för
Stockholms kulturhistoriska arv. Dessa människor har underhållit och
renoverat huset och gjort Aspuddsbadet till en unik och ovärderlig
mötesplats för alla som vill komma dit. Man har presenterat olika
förslag på hur badet ska kunna genomgå sin nödvändiga upprustning och
drivas vidare, utan kostnad för staden.
Som svar och tack för sitt engagemang väljer Madeleine Sjöstedt nu att
skicka polisen, det är ett skamligt och sorgligt beteende av en ansvarig
politiker och jag hoppas att hon mycket snart inser ditt misstag så att
en rivning kan stoppas, säger Ann-Margarethe Livh (V),
oppositionsborgarråd i Stockholm.
Lissabonfördraget - Öppen spelyta för fascister och ett bakslag för den svenska migrationspolitiken
Imorgon börjar Lissabonfördraget att gälla. En triumf för dem som kämpat för ett storeuropa, för en Europeisk supernation. Men för oss som gjort tvärt om, velat försvara de europeiska ländernas självbestämmande är detta en stor förlust.
Många är säkert glada idag. Men saken är den att i och med at Lissabonfördraget träder i kraft kommer EU att ha mer att säga till om i Sverige. Idag fanns en mycket klargörande artikel om detta i Metro. Lissabonfördraget innebär bland annat att EU kommer kunna lägga sig i rättsliga lagar i Sverige och även migrationspolitiken. Jag blir kall när jag tänker på detta. Sverige har tidigare, i mångt och mycket varit ett land som tagit emot flyktingar och asylsökande från oroshärdar världen över. Samtidigt finns det partier i Europaparlamentet som verkar för ett näst intill hermetiskt tillslutet Europa. Ett Eurupa dit inga personer från andra delar av världen är välkomna. Partier med högerextrema och nazianstrukna åsikter. Hit hade Sverigedemokraterna räknats om inte svenska folkets sunda förnuft satt käppar i hjulet för de planerna, hit räknas Dansk Folkeparti, brittiska British National Party, italienska Lega Nord och franska Front de National. Ledande europeiska fascister har stort inflytane över politiken i Europaparlamentet så som Jean Marie LePen och Pia Kjærsgaard.
Många är säkert glada idag. Men saken är den att i och med at Lissabonfördraget träder i kraft kommer EU att ha mer att säga till om i Sverige. Idag fanns en mycket klargörande artikel om detta i Metro. Lissabonfördraget innebär bland annat att EU kommer kunna lägga sig i rättsliga lagar i Sverige och även migrationspolitiken. Jag blir kall när jag tänker på detta. Sverige har tidigare, i mångt och mycket varit ett land som tagit emot flyktingar och asylsökande från oroshärdar världen över. Samtidigt finns det partier i Europaparlamentet som verkar för ett näst intill hermetiskt tillslutet Europa. Ett Eurupa dit inga personer från andra delar av världen är välkomna. Partier med högerextrema och nazianstrukna åsikter. Hit hade Sverigedemokraterna räknats om inte svenska folkets sunda förnuft satt käppar i hjulet för de planerna, hit räknas Dansk Folkeparti, brittiska British National Party, italienska Lega Nord och franska Front de National. Ledande europeiska fascister har stort inflytane över politiken i Europaparlamentet så som Jean Marie LePen och Pia Kjærsgaard.
onsdagen den 25:e november 2009
Goodwillpoäng till Alliansen, men tar de sitt ansvar?
På kommunstyrelsens möte den 5 oktober beslutades att Lidingö skulle ta emot fler ensamkommande flyktingbarn. Beslutet bör utan tvekan applåderas. Dock ligger problemet kring att ta emot fler flyktingbarn i Lidingös infrastruktur. I Lidingö placeras ensamkommande flyktingbarn i familjehem. Just nu finns det ett problem att få tag på familjer som är villiga att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Självklart kan inte kommunen klandras för detta. Jag förutsätter att Socialförvaltningen gör vad de kan i frågan. Nästan ett fall som Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet borde granska...
Dock finns det stark kritik att rikta mot flyktingmottagandet i Lidingö över lag. Lidingö bör ta emot betydligt fler flyktingfamiljer än vi gör idag. Men vad är det som händer med de som kommer hit? Jo, de inackorderas i lägenheter för att ha någon stans att bo. Dessa lägenheter är för det mesta de allmännyttiga så som Kantarellen i Högsätra där Lidingöhem är ägare till hyreslägenheterna. Nu förs alltså förhandlingar om att sälja ut dessa lägenheter till hyresgästerna för att omvandla till bostadsrätter. Lidingöhem ska mer än halvera sitt bostadsbestånd på detta sätt.
Vart ska då dessa flyktingfamiljer inackorderas någonstans? På servicehemmen, som utgör merparten av Lidingöhems bostadsbestånd om omvandlingen av Kantarellen genomdrivs, och det kommer den med all säkerhet att göra eftersom majoriteten verkar fast besluten vid att göra sig av med kommunalt ägda bostäder eftersom dessa strider mot deras uppfattning om en kommuns uppgifter. Utförsäljningen av Lidingöhems bostäder är snarare ideologisk än praktisk.
Visserligen så har tidigare privata ägare av hyresrätter så som John Mattson Fastighet AB, som äger större delen av hyresrätterna i Larsberg, tidigare bidragit med någon lägenhet här och där. Men kan man verkligen lita till de privata fastighetsägarnas goda vilja? I en sådan här viktig fråga är min uppfattning att kommunen måste garantera att bostäder finns för de flyktingfamiljer vi tar emot, och detta görs givetvis lättast genom att hålla sig med allmännyttiga hyresrätter.
För mer information om Vänsterpartiet Lidingös bostadspolitik, följ länken:
http://www2.vansterpartiet.se/lidingo/art_detalj.asp?ID=302
http://www2.vansterpartiet.se/lidingo/art_detalj.asp?ID=309
Dock finns det stark kritik att rikta mot flyktingmottagandet i Lidingö över lag. Lidingö bör ta emot betydligt fler flyktingfamiljer än vi gör idag. Men vad är det som händer med de som kommer hit? Jo, de inackorderas i lägenheter för att ha någon stans att bo. Dessa lägenheter är för det mesta de allmännyttiga så som Kantarellen i Högsätra där Lidingöhem är ägare till hyreslägenheterna. Nu förs alltså förhandlingar om att sälja ut dessa lägenheter till hyresgästerna för att omvandla till bostadsrätter. Lidingöhem ska mer än halvera sitt bostadsbestånd på detta sätt.
Vart ska då dessa flyktingfamiljer inackorderas någonstans? På servicehemmen, som utgör merparten av Lidingöhems bostadsbestånd om omvandlingen av Kantarellen genomdrivs, och det kommer den med all säkerhet att göra eftersom majoriteten verkar fast besluten vid att göra sig av med kommunalt ägda bostäder eftersom dessa strider mot deras uppfattning om en kommuns uppgifter. Utförsäljningen av Lidingöhems bostäder är snarare ideologisk än praktisk.
Visserligen så har tidigare privata ägare av hyresrätter så som John Mattson Fastighet AB, som äger större delen av hyresrätterna i Larsberg, tidigare bidragit med någon lägenhet här och där. Men kan man verkligen lita till de privata fastighetsägarnas goda vilja? I en sådan här viktig fråga är min uppfattning att kommunen måste garantera att bostäder finns för de flyktingfamiljer vi tar emot, och detta görs givetvis lättast genom att hålla sig med allmännyttiga hyresrätter.
För mer information om Vänsterpartiet Lidingös bostadspolitik, följ länken:
http://www2.vansterpartiet.se/lidingo/art_detalj.asp?ID=302
http://www2.vansterpartiet.se/lidingo/art_detalj.asp?ID=309
tisdagen den 24:e november 2009
Situationen för Lidingös ungdomar är under all kritik
Ungdomars situation i Lidingö idag står under all kritik. På område efter område ligger allt fokus på att gynna medelålders medborgare med trygga anställningar.
I skolan har det nu tack vare föräldrainitiativet Bra Skolmat, flammat upp en debatt kring kvaliteten på skolmaten. Diskussionen har hittills resulterat i att exempelvis Folkpartiets vill verka för en bättre skolmat, men man är inte beredda att skjuta till pengar för att finansiera satsningen. Folkpartiets ställningstagande talar sitt tydliga språk, ungdomar är ingen prioriterad grupp…
Samma sak ser vi hos musikskolan där kommunen envist håller fast vid att inte sänka terminsavgifterna. Detta är absurt då Lidingö inte ens har en fast lokal för verksamheten och är dessutom den kommunen som har en av Sveriges högsta musikskoleavgifter.
Under de senaste veckorna har det också kommit i dagen att Lidingöhem diskuterar att sälja ut mer än hälften av sitt hyresrättsbestånd. Ungdomar har inte råd att köpa loss dessa hyresrätter. Vart tycker kommunen att Lidingös unga ska ta vägen?
Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm har länge varit aktiva i kampen för en bättre och billigare musikskola, hyresrätter för unga som vill kunna bo kvar i kommunen och god och avgiftsfri skolmat. Vi fortsätter kampen sida vid sida med Vänsterpartiet Lidingö.
Vi anser att det måste ske en ändring av vilka man prioriterar i kommunen. Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm vill ha bättre skolmat, och ja, det måste få kosta. Vi vill ha en avgiftssänkning i musikskolan, att utöva kulturskola ska vara en rättighet, inte ett privilegium. Och vi vill ha allmännyttiga hyresrätter så att unga kan bo kvar vår vackra kommun. Detta är tre konkreta förslag på hur man bör satsa på Lidingös ungdomar och därmed på Lidingös framtid.
/Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm
Genom
Jonas Lundgren
Johan Båge
I skolan har det nu tack vare föräldrainitiativet Bra Skolmat, flammat upp en debatt kring kvaliteten på skolmaten. Diskussionen har hittills resulterat i att exempelvis Folkpartiets vill verka för en bättre skolmat, men man är inte beredda att skjuta till pengar för att finansiera satsningen. Folkpartiets ställningstagande talar sitt tydliga språk, ungdomar är ingen prioriterad grupp…
Samma sak ser vi hos musikskolan där kommunen envist håller fast vid att inte sänka terminsavgifterna. Detta är absurt då Lidingö inte ens har en fast lokal för verksamheten och är dessutom den kommunen som har en av Sveriges högsta musikskoleavgifter.
Under de senaste veckorna har det också kommit i dagen att Lidingöhem diskuterar att sälja ut mer än hälften av sitt hyresrättsbestånd. Ungdomar har inte råd att köpa loss dessa hyresrätter. Vart tycker kommunen att Lidingös unga ska ta vägen?
Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm har länge varit aktiva i kampen för en bättre och billigare musikskola, hyresrätter för unga som vill kunna bo kvar i kommunen och god och avgiftsfri skolmat. Vi fortsätter kampen sida vid sida med Vänsterpartiet Lidingö.
Vi anser att det måste ske en ändring av vilka man prioriterar i kommunen. Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm vill ha bättre skolmat, och ja, det måste få kosta. Vi vill ha en avgiftssänkning i musikskolan, att utöva kulturskola ska vara en rättighet, inte ett privilegium. Och vi vill ha allmännyttiga hyresrätter så att unga kan bo kvar vår vackra kommun. Detta är tre konkreta förslag på hur man bör satsa på Lidingös ungdomar och därmed på Lidingös framtid.
/Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm
Genom
Jonas Lundgren
Johan Båge
Därför är jag vänsterpartist
Jag tror på arbetet, som garant för välfärden, som garant för sammanhållningen och som garant för att vi alla tillsammans ska kunna leva ett bra liv som vi är nöjda med och med en levnadsstandard som vi är nöjda med. Jag tror på kulturen som en samhällsnytta, det måste finnas något att smörja själen med också. Jag tror på ungdomen och dess förmåga att förändra. Och jag tror att ungdomar måste släppas in i det politiska arbetet.
När jag började engagera mig politiskt så var det inom och utanför grupper som ligger betydligt längre ut på vänsterskalan. Det var en i allra högsta grad sammanbiten femtonåring som delade ut flygbladen då. Jag var ständigt beredd till attack. När jag gick in i Ung Vänster började mitt politiska engagemang och den väg jag slog in på att präglas av leenden. Människor som tyckte att det var bra att ungdomar engagerade sig politiskt.
Min första demonstration var när Bodalsgården skulle läggas ner. Vi samlades, en grupp på kanske tjugo personer som gick upp till kommunfullmäktige för att säga stopp. Det var vid det laget ingen som lyssnade på oss. Men jag hade bestämt mig, dit ska jag, och jag ska lyssna. Aldrig att jag, likt den dåvarande kommunfullmäktigeordföranden, ska skälla ut ungdomar som kommer till ett fullmäktigemöte för att de vill påverka. Vid det laget, med tjugo människor under 18 års ålder i kommunfullmäktiges sal så var det nog den absolut lägsta snittåldern denna sal någonsin skådat. Möjligen kände vissa av de förtroendevalda politikerna hotade av detta.
Det är inte undra på att Ung Vänster är Sveriges största ungdomsförbund till medlemsantalet. Vänsterpartiet och Ung Vänster har alltid engagerat ungdomar. Och detta är på grund av att vi vill släppa in dem i politiken. Detta är en vilja som uppenbarligen inte finns i alla partier. Visst finns det ungdomspolitiker i andra partier, visst är det hedervärt att Anton Abele kandiderar till riksdagen för Moderaterna. Men han har hoppat över de viktiga, grunden för politiken. De lokala frågorna.
I Vänsterpartiet vet vi att politik inte handlar om kometkarriärer. Politik handlar om att förändra. När Vänsterpartiet i Lidingö går ut och säger att kommunen måste tänka till innan man gör upphandlingar som innebär lönesänkningar för sopåkarna, när vi går ut och kräver en egen lokal för musikskolan eller när vi verkar för en förbättrad kvalitet på skolmaten, vilken vi ser som den tredje grundpelaren i en bra undervisning (utöver undervisningens kvalitet och arbetsmiljön) så är detta politik. Och vi börjar på en mycket grundläggande nivå. Vi börjar med att förverkliga våra visioner av ett Sverige där alla är välkomna och där demokratin också är ekonomisk demokrati. Vi börjar i Lidingö, andra börjar på andra håll i Stockholm och runt om i Sverige. Tillsammans bygger vi en partiapparat för demokrati, jämställdhet och solidaritet.
Som det ser ut idag så arbetar jag politiskt inom Lidingö Stad genom att sitta i styrelsen för Vänsterpartiet Lidingö, jag sitter i Vänsterpartiet Storstockholms Kulturpolitiska Utskott och jag sitter i styrelsen för Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm. Jag är helt öppen med att jag ställer upp i valet till kommunfullmäktige i valet 2010. Men jag är också helt öppen med att mina hjärtefrågor finns inom Kultur och Fritidsnämnden (KuFri). Jag är idag Kultur- och ungdomspolitisk talesperson för Vänsterpartiet i Lidingö. Det är de frågorna som rör mina jämnåriga vänner. Det handlar om fritidsgårdarna, skolan, billiga och bra hyresrätter som gör att unga har råd att bo kvar i Lidingö och det handlar om musikskolan. Jag tänker inte engagera mig nämnvärt i exempelvis fackliga frågor, detta överlåter jag åt stjärnskott inom mitt parti som exempelvis Birgitta Ehlin. Jag engagerar mig i de frågor som rör mig och som rör ungdomar. Ungdomar har idag en minimal representation i kummunpolitiken, trots att den så uppenbart påverkar våran vardag. Förra valet blev det en enorm smäll när Vänsterpartiet lanserade Ida Luther Näsholm och Miljöpartiet sin kandidat Pontus Magnusson Jansson till fullmäktige. Att det blev en sådan fascination för dessa kandidater berodde på att de var under trettio år. Det är skrämmande att människor blev så överraskade. Det är en sådan sak jag vill vara med om att ändra på.
När jag började engagera mig politiskt så var det inom och utanför grupper som ligger betydligt längre ut på vänsterskalan. Det var en i allra högsta grad sammanbiten femtonåring som delade ut flygbladen då. Jag var ständigt beredd till attack. När jag gick in i Ung Vänster började mitt politiska engagemang och den väg jag slog in på att präglas av leenden. Människor som tyckte att det var bra att ungdomar engagerade sig politiskt.
Min första demonstration var när Bodalsgården skulle läggas ner. Vi samlades, en grupp på kanske tjugo personer som gick upp till kommunfullmäktige för att säga stopp. Det var vid det laget ingen som lyssnade på oss. Men jag hade bestämt mig, dit ska jag, och jag ska lyssna. Aldrig att jag, likt den dåvarande kommunfullmäktigeordföranden, ska skälla ut ungdomar som kommer till ett fullmäktigemöte för att de vill påverka. Vid det laget, med tjugo människor under 18 års ålder i kommunfullmäktiges sal så var det nog den absolut lägsta snittåldern denna sal någonsin skådat. Möjligen kände vissa av de förtroendevalda politikerna hotade av detta.
Det är inte undra på att Ung Vänster är Sveriges största ungdomsförbund till medlemsantalet. Vänsterpartiet och Ung Vänster har alltid engagerat ungdomar. Och detta är på grund av att vi vill släppa in dem i politiken. Detta är en vilja som uppenbarligen inte finns i alla partier. Visst finns det ungdomspolitiker i andra partier, visst är det hedervärt att Anton Abele kandiderar till riksdagen för Moderaterna. Men han har hoppat över de viktiga, grunden för politiken. De lokala frågorna.
I Vänsterpartiet vet vi att politik inte handlar om kometkarriärer. Politik handlar om att förändra. När Vänsterpartiet i Lidingö går ut och säger att kommunen måste tänka till innan man gör upphandlingar som innebär lönesänkningar för sopåkarna, när vi går ut och kräver en egen lokal för musikskolan eller när vi verkar för en förbättrad kvalitet på skolmaten, vilken vi ser som den tredje grundpelaren i en bra undervisning (utöver undervisningens kvalitet och arbetsmiljön) så är detta politik. Och vi börjar på en mycket grundläggande nivå. Vi börjar med att förverkliga våra visioner av ett Sverige där alla är välkomna och där demokratin också är ekonomisk demokrati. Vi börjar i Lidingö, andra börjar på andra håll i Stockholm och runt om i Sverige. Tillsammans bygger vi en partiapparat för demokrati, jämställdhet och solidaritet.
Som det ser ut idag så arbetar jag politiskt inom Lidingö Stad genom att sitta i styrelsen för Vänsterpartiet Lidingö, jag sitter i Vänsterpartiet Storstockholms Kulturpolitiska Utskott och jag sitter i styrelsen för Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm. Jag är helt öppen med att jag ställer upp i valet till kommunfullmäktige i valet 2010. Men jag är också helt öppen med att mina hjärtefrågor finns inom Kultur och Fritidsnämnden (KuFri). Jag är idag Kultur- och ungdomspolitisk talesperson för Vänsterpartiet i Lidingö. Det är de frågorna som rör mina jämnåriga vänner. Det handlar om fritidsgårdarna, skolan, billiga och bra hyresrätter som gör att unga har råd att bo kvar i Lidingö och det handlar om musikskolan. Jag tänker inte engagera mig nämnvärt i exempelvis fackliga frågor, detta överlåter jag åt stjärnskott inom mitt parti som exempelvis Birgitta Ehlin. Jag engagerar mig i de frågor som rör mig och som rör ungdomar. Ungdomar har idag en minimal representation i kummunpolitiken, trots att den så uppenbart påverkar våran vardag. Förra valet blev det en enorm smäll när Vänsterpartiet lanserade Ida Luther Näsholm och Miljöpartiet sin kandidat Pontus Magnusson Jansson till fullmäktige. Att det blev en sådan fascination för dessa kandidater berodde på att de var under trettio år. Det är skrämmande att människor blev så överraskade. Det är en sådan sak jag vill vara med om att ändra på.
Vänsterpartiet kräver höjd kvalitet på skolmaten
För några dagar sedan blev Vänsterpartiet Lidingö kontaktade av ett föräldraupprop mot den låga kvaliteten på skolmaten i Lidingö. Detta är en fråga vi inser att vi inte prioriterat under de senaste åren. Detta är en felbedömning av Vänsterpartiet Lidingö. Därför har vi nu antagit följande uttalande:
Som lokalpolitisk fråga sett är skolmaten alltför nedprioriterad och bör uppvärderas av samtliga politiska partier. Problemet med den låga kvaliteten på skolmaten är en politisk fråga och bör behandlas av politiska församlingar. Så är inte fallet idag. Antalet motioner i fullmäktige angående konstruktiva förslag för att höja kvaliteten på skolmaten är försvinnande litet. Detta är något som alla partier i fullmäktige bör ta på sitt ansvar.
Skolmåltiden är något som vi tar som en självklarhet i Lidingö. Något vi däremot inte tar som en självklarhet är kvalitet på densamma. I Lidingö har alla grundskolor gratis skolmat finansierad via skattesedeln. Vi i Vänsterpartiet tycker att skolmåltiden är ett viktigt mål som inte bör reduceras till bukfylla.
Elever bör alltid serveras en god och näringsriktig måltid i skolan. Det största problemet i dagsläget är att få skolor har lokala kök. Systemet med centralkök gör bland annat att skolor som får sin mat från sådana inte har möjlighet att göra mycket annat än att värma upp maten. Precis som arbetsmiljön i skolan bör uppvärderas för att ge eleverna möjlighet att höja prestationerna i skolan så bör också skolmatsfrågan uppvärderas.
Vi i Vänsterpartiet anser att skolan är en av samhällets grundläggande element och att elever därmed bör behandlas med respekt. Kvaliteten på skolmaten i Lidingö är en sådan sak som ingen annan arbetsplats skulle acceptera. Det bör alltså heller inte vara ett alternativ att servera denna mat till våra barn. Samma sak gäller för kommunens äldre som har mat från hemtjänsten och heller inte får den matkvalitet som vore önskvärt.
Som lokalpolitisk fråga sett är skolmaten alltför nedprioriterad och bör uppvärderas av samtliga politiska partier. Problemet med den låga kvaliteten på skolmaten är en politisk fråga och bör behandlas av politiska församlingar. Så är inte fallet idag. Antalet motioner i fullmäktige angående konstruktiva förslag för att höja kvaliteten på skolmaten är försvinnande litet. Detta är något som alla partier i fullmäktige bör ta på sitt ansvar.
Skolmåltiden är något som vi tar som en självklarhet i Lidingö. Något vi däremot inte tar som en självklarhet är kvalitet på densamma. I Lidingö har alla grundskolor gratis skolmat finansierad via skattesedeln. Vi i Vänsterpartiet tycker att skolmåltiden är ett viktigt mål som inte bör reduceras till bukfylla.
Elever bör alltid serveras en god och näringsriktig måltid i skolan. Det största problemet i dagsläget är att få skolor har lokala kök. Systemet med centralkök gör bland annat att skolor som får sin mat från sådana inte har möjlighet att göra mycket annat än att värma upp maten. Precis som arbetsmiljön i skolan bör uppvärderas för att ge eleverna möjlighet att höja prestationerna i skolan så bör också skolmatsfrågan uppvärderas.
Vi i Vänsterpartiet anser att skolan är en av samhällets grundläggande element och att elever därmed bör behandlas med respekt. Kvaliteten på skolmaten i Lidingö är en sådan sak som ingen annan arbetsplats skulle acceptera. Det bör alltså heller inte vara ett alternativ att servera denna mat till våra barn. Samma sak gäller för kommunens äldre som har mat från hemtjänsten och heller inte får den matkvalitet som vore önskvärt.
Vänsterpartiet om maten på äldreboendena
Vänsterpartiet Lidingö vill satsa på välfärden. Dit hör maten – bra mat för barn och äldre borde vara en självklarhet på hälsans ö!
Vi i Vänsterpartiet Lidingö har tagit ställning för en bättre skolmat i kommunens skolor. Vi vill ta bort centralköken och ersätta dem med kök där maten tillagas på plats i skolköket. En närbesläktad frågar är maten som serveras inom äldrevården. Måltiderna på äldreboendena i Lidingö är också en sådan sak som väkt starka reaktioner bland anhöriga till äldre människor som bor på dessa äldreboenden.
Vänsterpartiet Lidingö intar, i frågan om maten inom äldreomsorgem, samma ställningstagande som i frågan om skolmaten. En del i detta är att maten lagas på plats på äldreboendet. Hel och halvfabrikat ska så långt möjligt undvikas. Även de som behöver konsistensanpassad kost ska få en mat som både smakar bra och ser aptitlig ut. Måltidssituationen måste präglas av lugn, värdighet och respekt för hur varje individ vill ha sin måltid.
På samma sätt måste fler äldre som har hemtjänst kunna få maten lagad i sitt hem. Få mat anpassad just för mig, och få känna lukten av mat från sitt kök.
Att vara äldre innebär att man har varit aktiv på arbetsmarknaden under hela sitt liv, att vara äldre innebär att man har levt och bidragit till samhällsbyggandet. Våra äldre förtjänar att behandlas med respekt. En sak som vore väldigt enkel i detta sammanhang är att ge de äldre en god och näringsriktig mat på äldreboendena.
Att vara gammal på Lidingö ska vara att vara uppskattad och känna att ens medmänniskor behandlar en med respekt och visar uppskattning för ens kunnande och livserfarenheter.
Uttalande antaget av Vänsterpartiets medlemsmöte den 19/11 utarbetat av
Jonas Lundgren, Kultur- och ungdomspolitisk talesperson
Sven-Erik Wånell, ledamot av kommunstyrelsen
Vi i Vänsterpartiet Lidingö har tagit ställning för en bättre skolmat i kommunens skolor. Vi vill ta bort centralköken och ersätta dem med kök där maten tillagas på plats i skolköket. En närbesläktad frågar är maten som serveras inom äldrevården. Måltiderna på äldreboendena i Lidingö är också en sådan sak som väkt starka reaktioner bland anhöriga till äldre människor som bor på dessa äldreboenden.
Vänsterpartiet Lidingö intar, i frågan om maten inom äldreomsorgem, samma ställningstagande som i frågan om skolmaten. En del i detta är att maten lagas på plats på äldreboendet. Hel och halvfabrikat ska så långt möjligt undvikas. Även de som behöver konsistensanpassad kost ska få en mat som både smakar bra och ser aptitlig ut. Måltidssituationen måste präglas av lugn, värdighet och respekt för hur varje individ vill ha sin måltid.
På samma sätt måste fler äldre som har hemtjänst kunna få maten lagad i sitt hem. Få mat anpassad just för mig, och få känna lukten av mat från sitt kök.
Att vara äldre innebär att man har varit aktiv på arbetsmarknaden under hela sitt liv, att vara äldre innebär att man har levt och bidragit till samhällsbyggandet. Våra äldre förtjänar att behandlas med respekt. En sak som vore väldigt enkel i detta sammanhang är att ge de äldre en god och näringsriktig mat på äldreboendena.
Att vara gammal på Lidingö ska vara att vara uppskattad och känna att ens medmänniskor behandlar en med respekt och visar uppskattning för ens kunnande och livserfarenheter.
Uttalande antaget av Vänsterpartiets medlemsmöte den 19/11 utarbetat av
Jonas Lundgren, Kultur- och ungdomspolitisk talesperson
Sven-Erik Wånell, ledamot av kommunstyrelsen
Gav Paul Lindquist Vänsterpartiet beröm eller kritiserade han Miljöpartiet
Under Budgetfullmäktige 23 november nämnde Paul Lindquist Vänsterpartiet i sitt öppningstal. Han sade att: "Hur kommer det sig att Vänsterpartiet med bara en ledamot klarar av att år efter år presentera genomtänkta och väl beskrivna budgetförslag i god tid, medan det tycks vara omöjligt för miljöpartiet med dubbelt så många ledamöter. Och hur kommer det sig att Lidingöpartiet med sex gånger så många ledamöter och representation i stadens samtliga nämnder inte heller lyckas?"
Frågan är om detta ska tolkas som beröm till Vänsterpartiet eller som kritik mot Miljöpartiet? Vänsterpartiet har historiskt sett varit ett parti som alltid lagt konkreta och fullständiga budgetar. Så det är ju knappast något att förvånas över. Miljöpartiet är, tvärtemot Vänsterpartiet, ett parti som alltid ha missat olika avsnitt i budgeten och kommit försent till möten. Kanske är detta något som den yngre förmågan Pontus Magnusson Jansson förmår ändra på. Å andra sidan närvarade han kanske sammanlagt under halva budgetförhanlingen. Han försvann ut ur plenisalen med jämna mellanrum. Vad han gjorde vet jag faktiskt inte.
När Paul Lindquist bemötte Miljöpartiets Jan Fjellander i fullmäktigedebatten, där Fjellander helt missade sitt anförande som gruppledare, så var det endast genom kritk, som i viss mån var befogad, Miljöpartiet har nämligen inte skrivit någon budget till fullmäktigemötet.
Frågan är om detta ska tolkas som beröm till Vänsterpartiet eller som kritik mot Miljöpartiet? Vänsterpartiet har historiskt sett varit ett parti som alltid lagt konkreta och fullständiga budgetar. Så det är ju knappast något att förvånas över. Miljöpartiet är, tvärtemot Vänsterpartiet, ett parti som alltid ha missat olika avsnitt i budgeten och kommit försent till möten. Kanske är detta något som den yngre förmågan Pontus Magnusson Jansson förmår ändra på. Å andra sidan närvarade han kanske sammanlagt under halva budgetförhanlingen. Han försvann ut ur plenisalen med jämna mellanrum. Vad han gjorde vet jag faktiskt inte.
När Paul Lindquist bemötte Miljöpartiets Jan Fjellander i fullmäktigedebatten, där Fjellander helt missade sitt anförande som gruppledare, så var det endast genom kritk, som i viss mån var befogad, Miljöpartiet har nämligen inte skrivit någon budget till fullmäktigemötet.
Maten går att förbättra om viljan finns
Viljan finns utan tvekan att förbättra kvaliteten på maten inom kommunala verksamheter. Både inom skolan och äldrevården uttalar alla partier ett brinnande engagemang för bättre mat för unga och äldre. Men dessa vurmer saknas i budgeten. Vänsterpartiet har gjort tvärt om, man har skrivit ett uttalande om maten i äldrevården och även om maten på äldreboendena har ett uttalande antagits. Vad som står på hos de partier som inte har lagt in detta i sina budgetar, vilket Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är ensamma om, vet nog inte ens de själva. Trovärdigheten sviktar.
Olika lösningar finns på hur matfrågan ska lösas. Men det är inte lätt att få klarhet i vad som händer.
Moderaterna vill i vanlig stil förtydliga kraven på kvalitet i upphandlingen 2011. Föga förvånande men ganska spännande. Tesen om att konkurrens leder till högre kvalitet per automatik är så pass verklighetsfrämmande att den knappt är värd att bemöta. Privata företags vinstintresse väger över kraven på bra kvalitet.
Folkpartiet säger helt somika att man vill höja kvaliteten men tyvärr går de inte att göra något om man inte skjuter till pengar. Och det vill Folkpartiet inte göra.
Centerpartiet är nog mest tvehågsna. De vill förbättra kvaliteten. De har man bestämt sig för. Man vill till och med gå så långt som att alla råvaror ska vara producerade på Elviks gård. Det är alldeles föredömligt. Problematiken för Centerpartiet är att man vill ha en ny arendator på Elviks gård. Med de regler som idag gäller för arendatorskap har kommunen ingen möjlighet att påverka arendatorn till att fullfölja detta. En arendator som inte skött sitt uppdrag är dessutom svår att köpa ut.
Miljöpartiet har inte ännu utalat sig klart i frågan men det lutar åt att man kommer att vilja införa mer vegetarisk mat eller liknande och att man kommer att kräva färre centralkök. Dock har Miljöpartiet inte skrivit sin budget ännu... Så hur finansieringen ser ut är fortfarande oklart.
Vänsterpartiets ställningstagande är tydligt, man vill avveckla centralköken för att få all matlagning i det som idag är uppvärmningskök. Vänsterpartiet är, förutom Socialdemokraterna, också de enda som avsatt pengar för detta i sin budget.
Olika lösningar finns på hur matfrågan ska lösas. Men det är inte lätt att få klarhet i vad som händer.
Moderaterna vill i vanlig stil förtydliga kraven på kvalitet i upphandlingen 2011. Föga förvånande men ganska spännande. Tesen om att konkurrens leder till högre kvalitet per automatik är så pass verklighetsfrämmande att den knappt är värd att bemöta. Privata företags vinstintresse väger över kraven på bra kvalitet.
Folkpartiet säger helt somika att man vill höja kvaliteten men tyvärr går de inte att göra något om man inte skjuter till pengar. Och det vill Folkpartiet inte göra.
Centerpartiet är nog mest tvehågsna. De vill förbättra kvaliteten. De har man bestämt sig för. Man vill till och med gå så långt som att alla råvaror ska vara producerade på Elviks gård. Det är alldeles föredömligt. Problematiken för Centerpartiet är att man vill ha en ny arendator på Elviks gård. Med de regler som idag gäller för arendatorskap har kommunen ingen möjlighet att påverka arendatorn till att fullfölja detta. En arendator som inte skött sitt uppdrag är dessutom svår att köpa ut.
Miljöpartiet har inte ännu utalat sig klart i frågan men det lutar åt att man kommer att vilja införa mer vegetarisk mat eller liknande och att man kommer att kräva färre centralkök. Dock har Miljöpartiet inte skrivit sin budget ännu... Så hur finansieringen ser ut är fortfarande oklart.
Vänsterpartiets ställningstagande är tydligt, man vill avveckla centralköken för att få all matlagning i det som idag är uppvärmningskök. Vänsterpartiet är, förutom Socialdemokraterna, också de enda som avsatt pengar för detta i sin budget.
Budgetfullmäktige i Lidingö
Igår var det budgetdebatt i kommunfullmäktige. Nivån var väldigt växlande. Stundom stod de mest betrodda politikerna i Lidingö och utförde grova personangrepp på varandra. Stundom var nivån hög och man diskuterade tekniska frågor angående de olika nämndernas budgetar. Birgitta Ehlin företrädde Vänsterpartiet och det med bravur.
Krav höjdes fram så gott som samtliga partier på en bättre skolmat, en bättre mat i äldrevården och en bättre musikskola. Men vart tog satsningarna på detta vägen? Den saknades helt från majoritetens sida. Folkpartiet har redan sedan innan gjort bort sig genom att hävda att en kvalitetssattsning på skolmaten inte behöver kosta något.
Ungdomar saknades i princip helt i debatten. Inte bara i kommunfullmäktige där medelåldern är extremt hög, utan också i debatten kring nämnderna lysta ett ungdomsperspektiv med sin frånvaro, med undantag för Miljöpartiet, Socialdemokraterna och speciellt Vänsterpartiet, som lade hela sin budget med perspektiv på ungdomar.
Krav höjdes fram så gott som samtliga partier på en bättre skolmat, en bättre mat i äldrevården och en bättre musikskola. Men vart tog satsningarna på detta vägen? Den saknades helt från majoritetens sida. Folkpartiet har redan sedan innan gjort bort sig genom att hävda att en kvalitetssattsning på skolmaten inte behöver kosta något.
Ungdomar saknades i princip helt i debatten. Inte bara i kommunfullmäktige där medelåldern är extremt hög, utan också i debatten kring nämnderna lysta ett ungdomsperspektiv med sin frånvaro, med undantag för Miljöpartiet, Socialdemokraterna och speciellt Vänsterpartiet, som lade hela sin budget med perspektiv på ungdomar.
Välkommen
Tanken med Världen-Lidingö-Sverige är att skapa en lokalpolitisk blogg med vänsterperspektiv som kan ge ett perspektiv på lokalpolitiken som kanske är lite obehagligt för den politiska majoriteten i Lidingö och som ger oss mer vetskap om det politiska alternativ som förs fram av den politiska vänstern i Lidingö.
Namnvalet är högst medvetet. Det känns som att den källa, där inspiration till bloggen hittats, har fel perspektiv, inte bara politiskt. I dess namn utgår man ifrån att det är Lidingö som står i centrum. För mig är det tvärt om... Det är världen som står i centrum, Sverige och Lidingö är en del av världen.
Mitt namn är Jonas Lundgren och jag är för tillfället blott en gymnasieelev med hög svansföring. Styrelseledamot i Vänsterpartiet Lidingö och Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm och ledamot av Vänsterpartiet Storstockholms Kulturutskott.
God läsning
Namnvalet är högst medvetet. Det känns som att den källa, där inspiration till bloggen hittats, har fel perspektiv, inte bara politiskt. I dess namn utgår man ifrån att det är Lidingö som står i centrum. För mig är det tvärt om... Det är världen som står i centrum, Sverige och Lidingö är en del av världen.
Mitt namn är Jonas Lundgren och jag är för tillfället blott en gymnasieelev med hög svansföring. Styrelseledamot i Vänsterpartiet Lidingö och Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm och ledamot av Vänsterpartiet Storstockholms Kulturutskott.
God läsning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
