Lidingövänstern - Dina (v)änner i kommunpolitiken

NU ÄR DET NOG! - UTVISA ISRAELS AMBASADÖR OCH MARKERA MOT TERRORISTSTATEN ISRAEL!

Israelerna har gått över gränsen. När man på internationellt vatten attackerade Ship to Gaza-konvojen gjorde man ett ödesdigert misstag. Nio svenskar, däribland den vänsterpartistiske riksdagskandidaten Dror Feiler fanns med på en av båtarna och sitter nu arresterade i Israel.

Jag blir heligt förbannad när jag hör detta. Det finns ingen som helst ursäkt för Israels agerande. Sverige måste agera. Det finns en oerhört underlig idé i att man skulle ta det lugnt i ett sådant här läge. Utrikesminister Carl Bildt talar om att vänta på diverse utredningar. Utvisa den israeliska ambassadören i protest i väntan på att utredningsresultatet!

På senare tid har det varit mycket demonstrationer vid Irans ambassad på Lidingö. Nu hoppas jag att det blir dagliga demonstrationer vid Israeliska ambassaden. Det här är inte acceptabelt. Man bör aldrig nämna ordet terrorism utan att nämna ordet statsterrorism, till stor del syftar detta på Israels agerande i mellanöstern.

Vad kostar kungagåvan? Kan inte Treslow och Lindquist betala den själva?

För några dagar sedan läste jag i Mitt i Lidingö Tidning att Paul Lindquist och Kjell Treslow är inbjudna till kronprinsessan Victorias och "mannen av folket" Daniel Westlings bröllop. Man tar detta som en stor ära, vilket är naturligt med tanke på att man ju självklart har en klassiskt värdekonservativ syn på det svenska statsskicket.
- Det hör till artigheten att tacka ja, det är ju ändå vår blivande statschef som ska gifta sig, säger Paul Lindquist till Mitt i Lidingö Tidnings reporter Martina Nyhlin.

Jag får omedelbara vibbar av hur mitt politiska engagemang började. När kungen och drottningen förärade Lidingö med ett besök. Det innebar att man lade ner mycket pengar på detta totalt onödiga stadsbesök av människor som fått sin makt och samhälleliga status tack vare att de föts till det. Samtidigt lade man ner den omtyckta fritidsgården Bodalsgården. Vi som var emot räknade ut att pengarna för stadsbesöket kunde ha finansierat en hel termins bibehållen verksamhet på Bodalsgården.

Nu ska Lindquist och Treslow ta med sig en present, vad det ska bli är inte helt bestämt, men det lutar åt en Lidingöklassisk Millesstatyett. Min fråga är priset. Vilken fritidsgård står nu på tur, ungdomarna i vilket område ska nu betala priset? Förhoppningsvis överdramatiserar jag det hela och det rör sig bara om någon tusenlapp. Dock anser jag att det, om det rör sig om mer, kan betalas direkt ur gästernas egna fickor. Vi som inte ämnar fira bröloppet alls är heller inte intresserade av att ge bröloppsparet någon present.

Oddsen att Lindquist och Treslow skulle få för sig att följa vänsterledaren Lars Ohlys goda exempel att tacka nej till inbjudan var från början små. Nu gäller det att se till att skadeverkan blir mindre.

Vilken nytta kommer Daniel och Victoria att ha av Millesstatyetten? Gissningsvis kommer den hamna på någon hylla i någon källare tillsammans med andra menlösa gåvor från artiga frackklädda kommunpolitiker.

Ge Victoria och Daniel det som vi ungdomar kommer få nu när vi går ut gymnasiet, en klapp på axeln och nummret till arbetsförmedlingen.

Påhoppen gäller sällan politiken

Det är inte sällan som man får, kanske speciellt här i Lidingö, får utstå diverse underliga och obefogade påhopp. De handlar sällan om politiken men desto oftare om DDR, Sovjetunionen eller Nordkorea. Detta kanske beror på okunskap eller dålig koll på tidsperspektivet. Dock är det sällan det handlar om sakfrågor. När vi lägger förslag om fler hyresrätter, sommaröppna fritidsgårdar, kvinnojoursverksamheten eller om ungdomsmottagningar så är det sällan något större rabalder. Ingen säger egentligen emot. Ingen är uttalat emot hyresrätter, sommaröppna fritidsgårdar eller ungdomsmottagningar. Men det handlar ofta om att angreppen är ren skrämselpropaganda. För lika lite som vänsterpartiet 2010 i Lidingö har med Sovjetunionen att göra har ju naturligtvis moderaterna 2010 i Lidingö med fascismens Chile eller Spanien att göra. Dock finns vissa politiker i kommunen som ägnar sig åt vulgärpropaganda. En av dem är Lars Björndahl. Vi kan se det på hans blogg som sällan handlar om konkret politik eller vad Björndahl faktiskt tycker. Den handlar om att recensera vänsterns agerande under 30-talet ett agerade som inte ens stöds av Lidingös vänsterpartister.

Björndahls förvirrade angrepp:
Vänsterns behov av kontroll (2010-05-24)
Kan man lita på vänsterpartiet? (2010-05-08)
Svar till ung vänsterpartist på Lidingö (2010-03-22)
Vänsterpartiet och föraktet för demokrati och skolelever (2010-03-15)¨

Vad jag tycker skiner igenom här är att det här handlar om att man vill ha ett vänsterparti i kommunen som invånarna är rädda för. Dock är vi inte alls farliga. Vi är bara idogt strävande efter det Lidingö vi vill se i framtiden. Och, vi håller oss till saken.

När är det Baggeby/Bodal/Larsbergs tur?

Lidingö består till stor del av “autonoma” samhällsbildningar avskilda av olika små fina grönområden. Översiktsplanen för Lidingö 2030 har dock totalt förbisett den del av Lidingö som nämns i rubriken, Baggeby/Bodal/Larsberg. Kan det finnas någon speciell anledning?

När man anklagar politiker för att prata i egen sak har man ofta en poäng. Under gårdagens möte i kommunfullmäktige där Översiktsplanen föredrogs var exempelvis en moderat representant heligt förbannad över att hon måste åka från Sticklinge till Ropsten och sedan med Lidingöbana till Brevik för att kunna hälsa på sin syster. På samma sätt blir jag lite irriterad när den del av Lidingö som jag är uppväxt i och tycker mycket om inte alls finns med i beräkningen för hur Lidingö kommer att se ut 2030. Jag undrar om det kan bero på den stora andelen hyresrätter som finns i området Baggeby/Bodal/Larsberg och att det just här och i Käppala samt Högsätra finns en svacka i den annars höga medelinkomsten per capita som här sjunker till en mer normal inkomst för det svenska snittet. Är det inte lika intressant att ta detta område med i beräkningen då?

Jag vill se en klar plan som tar upp potentialen i detta område och inte bara som nämner att Lidingöbanan går förbi här. För just i detta område finns inom en snar framtid ett av två stora snabbköp i Lidingö. Här finns två torg med torghandel, både i Baggeby och Larsberg. Här finns goda kommunikationer genom Lidingöbana och bussar. Se potentialen och utnyttja den! Annat vore dårskap! Hit har man i Agenda 21-utredningen föreslagit en förtätning som innebär att man bygger ihop Baggeby/Bodal/Larsberg med Högsätra. Hit kan man med andra ord koncentrera ett bygge av hyresrätter, kanske genom att variera byggnationen och bygga hyresrättsradhus för att variera stadsbilden.

Översiktsplansmöte i fullmäktige och tankar om Lidingös framtid

Igår infann sig Vänsterpartiets kommungrupp så gott som mangrant vid en föredragning av Översiktsplanen för Lidingö. Uppslutningen var förvånansvärt liten med tanke på att mötet är viktigt för att kommunstyrelsen den 7 juni ska kunna få med sig sina partigruppers tankar om översiktsplanen när inriktningsbeslutet ska fatts.

Under mötet uppstod en del tankar hos den vänsterpartistiska gruppen. Oppositionsrådet Mårten Dahlberg reagerade på ordet “försiktig förtätning” som nämndes under föredragningen. Det gjorde även vänsterpartigruppen. Det finns en risk att denna “försiktiga förtätning” är en plan på att slå jämka ihop villatomter och öka villabeståndet genom att se till att förtäta Lidingö med villor. För oss inom vänsterpartigruppen är det viktigt att trycka på hyresrättsbeståndet. Det måste utvidgas. Man talar ofta om att göra kommunen attraktiv. Vi tycker att kommunen måste vara attraktiv i en bredare bemärkelse än bara för höginkomsttagare.

En positiv överraskning var reaktionen att man vill öka andelen radhus. Dock finns ingen anledning att förutsätta att ett radhus måste vara en bostadsrätt. Det finns ingen sådan oskriven regel. Tvärt om kanske det vore önskvärt att öka valfriheten av upplåtelseformer för även radhus.

Detta är bara funderingar som väckts ännu så länge. Dock kan det bli konkret politik under vänsterpartiets medlemsmöte den 27/5 då vi kommer att slå fast den linje som Sven-Erik Wånell ska driva i kommunstyrelsen.

Jens Holm till Lidingö

Torsdagen den 20:e maj kommer den vänsterpartistiska före detta Europaparlamensledamoten och riksdagskandidaten Jens Holm till Lidingö för att hålla en debatt med eleverna på Hersby Gymnasium. Vänsterpartiet Lidingö/Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm finns också på plats för att ge mer information om Vänsterpartiets politik.

Debatten börjar klockan 14:00 och håller på till klockan 17:00.

Representanter på plats:
Jonas Lundgren – Ordförande Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm
Kommunfullmäktigekandidat
Styrelseledamot Vänsterpartiet Lidingö

Ida Luther Näsholm – Ordförande Vänsterpartiet Lidingö
Toppkandidat till kommunfullmäktige
Jens Holm - Före detta europaparlamentariker för Vänsterpartiet-GUE/NGL
Kandidat till riksdagen för Vänsterpartiet

Blandade känslor inför SPI-Lidingö

Nu har alltså Sveriges Pensionärers Intresseparti bildat en partiförening i kommunen. På ett sätt är jag glad åt det. Vänsterpartiet har alltid lyft äldrefrågorna och varit drivande i dem, såväl i Äldre- och handikappnämnden som i kommunfullmäktige och insiktsfulla budgetavsnitt för pensionärer och äldre. Äldrepolitiken har till stor del vilat på en auktoritet i ämnet som är en stor tillgång för partiet, Sven-Erik Wånell. En allierad som värderar äldrefrågorna högt vore en god sak för Vänsterpartiet Lidingö. Samtidigt är äldrefrågorna en av de områden där Sverigedemokraterna profilerar sig och som de i viss mån gissningsvis kommer kandidera i till valet. Och faktum är ju också att SPI under 1990-talet också såg en motsättning mellan god åldringsvård och solidaritet med invandrare. Det behöver inte betyda att SPI har en sådan analys idag, nästan 20 år senare, jag hoppas de har omvärderat den.

Vänsterpartiet kommer att fortsätta driva på äldrepolitiken i Lidingö. Kanske med hjälp av SPI, kanske på egen hand om SPI väljer ett annat sätt att arbeta.

Vänsterpartiet Lidingös kandidatpresentationer i full gång

De senaste veckorna har personpresentationerna för Vänsterpartiet Lidingös kandidatlista till kommunfullmäktige kommit igång ordentligt.
Här presenteras mer ingående de kandidater som finns på (v)år lista till kommunfullmäktige:
1. Ida Luther Näsholm
2. Birgitta Ehlin
3. Johan Båge
4. Jonas Lundgren
5. Birgitta Nordin
6. Vanja Forsberg
7. Sven-Erik Wånell

Här hittar du publiceringsplanen för när din kandidats presentation finns på hemsidan

[länkade är namnen på de personer vars presentation är publicerade på hemsidan hittills.]

Glädjande topp för Vänsterpartiet bland Lidingöbloggarna

Hemsidan Politometern gör mätningar av hur aktiva bloggare är. De som oftast skriver om Lidingö är vänsterpartister. Lite förvånande men inte helt förvånande. Gräsrotsverksamheten på internet är omfattande bland Lidingövänstern.

Vad vi kan utläsa är att Kaj Raving - Nybro ligger sist bland de som skriver oftast om Lidingö, han utgör en av tre vänsterpartistiska bloggar som är noterad för att skriva ofta om Lidingö. (v)alombudsmannabloggen - Lidingö ligger på en god fjärdeplats och här skriver två vänsterpartistiska lokalpolitiker om politiken i Lidingö och Vänsterpartiet Lidingös valarbete. Världen-Sverige-Lidingö tar dock guld, i vad mån det är fråga om sådana sporttermer i bloggosfären och är den blogg som oftast skriver om lokalpolitik och Lidingöanknytna ämnen

Tre av de bloggar som skriver oftast om Lidingö är alltså moderata, tre är vänsterpartististisk, en är folkpartistisk och en är kristdemokratisk.

Vad innebär det att vara Palestinavän? - Ett plus att komma från Lidingö

Det är en fråga jag ofta fått under mina år som stundtals aktiv i Palestinasolidariska nätverk och organisationer. Egentligen tycker jag att frågan är lite underlik men jag ska ändå försöka att svara på den på ett tillfredställande sätt.

Egentligen är det faktiskt lite tråkigt att Palestinafrågan har blivit den allt överskuggande frågan för solidaritetsarbete inom vänstern. Det är ganska missvisande med hänvisning till den politiska utvecklingen i andra länder. Ibland mer närbelägna länder där det inte är okej att prata positivt om homosexualitet eller där man vill förbjuda partier som man inte känner sig bekväm med, vilket är det största av brott, oavsett partiets politiska färg, i länder som vill påstå sig vara demokratiska. Vi har också stora konflikter och oroshärdar i Västsahara, i Irak och Afghanistan, i Latinamerika där länderna inom ramen för ALBA är värda allt stöd, och raden efter dessa kan väl göras oändlig i mån av intresse.

För mig handlar det nog också om just det att Palestinafrågan är förhärskande inom opinionsbildande solidaritetsarbete. Det bidrar självklart till att jag började intressera mig. För mig handlar det också om det faktum att det finns en grundmurad orättvisa i konflikten mellan det penningstarka Israel och det lilla palestinska folket på Gazaremsan. Och där återfinns ett annat problem, nämligen Gazaremsan. Det är en remsa. Och den blir mindre och mindre i takt med att det totalitära Israel expanderar. Problemet är tesen om de “lika goda kålsuparna” och att den till viss del stämmer. Lika oacceptabelt som det är att israeliska marktrupper utför mordattentat och bombräder över palestinska byar, lika oacceptabelt är det när falangister från Hamas eller Hizbolla utför självmordsbombningar mot israeliska områden. Detta gör det stundtals svårt att argumentera för den palestinska saken. Man känner sig inte alltid helt bekväm.

Dock är det som någon klok människa sa, det kan ha varit Per Garton, omöjligt att nämna ordet “terrorism” utan att nämna ordet “statsterrorism”. Skillnaden mellan den palestinska sidan och den israeliska sidan i denna konflikt är att den palestinska sidan inte har någon direkt organiserad infrastruktur i sitt motstånd. Den israeliska sidan har detta i allra högsta grad. Det är därför man har möjligheten, rent logistiskt, att upprätta checkpoints på Gazaremsan som förhindrar palestiniernas rörelsefrihet, det är därför man kan bygga en lång mur mot sina grannar på Gazaremsan på mark som tillhör palestinierna och det är därför man med understöd av USA kan utföra enorma markoffensiver för att ge en klar bild av vilka det är som bestämmer i mellanöstern, det är inte den arabiska majoriteten, utan den israeliska minoriteten.

I solidaritetsarbetet sticker det också ut en aning att vara från Lidingö. Här finns faktiskt en intellektuell bas för att diskutera den folkrättsliga problematiken i båda sidors agerande. Här är inte Per Gudmundssons vulgärpropaganda oemotsägbar. Och det är skönt. För en gångs skull är det bättre som vänstermänniska att komma från och bo här i Lidingö än andra platser.

Kongressrapport 7: En liten återblick i händelsenra för ett av Lidingös två kongressombud

Här finns videoklippet från min medverkan i TV4.

Jag väljer också att lägga upp en textad version med den exakta ordalydelsen i mitt debattinlägg under partikongressen. Jag gav mitt stöd till en motion som hette B166, och som tyvärr avslogs på grund av en väldigt listik kontrapropositionsordning från presidiet där motionen inte ens ställdes mot partistyrelsens svar som var avslag. Men sådant är ju livet. Här är hur som helst mitt tal i textform:
Ja kamrater

Håll ihop, jag tycker att en av de saker vi bör prioritera att hålla ihop är våran image och det intryck folk har av oss i vänsterpartiet. Och kanske framförallt vad vi kommunicerar inåt till partiet genom denhär valplattformen. Jag kanske är yngst på denhär partikongressen, jag är 18 år, men min erfarenhet är i alla fall att ordet privat har en negativ klang som jag som socialist och feminist tycker att man bör passa sig för. Vi har ord som; privatiseringar, privatskolor, privata företag och så vidare, och det är saker som vi tycker illa om. Så enkelt är det. Och därför så anser jag att vi bör bifalla motion B 166 som säger, nej, vi vill inte ha ett stycke som heter “Rätten att vara privat”.
Tack.

Kongressrapport 6: Kongressfest och dagen efter

Många är nog trötta idag. Igår hade vi kongressfest i Gasklockan i Gävle. Det var trevligt med god mat och underhållning. Dock kan man konstatera att många kongressombud verkar trötta idag. Dock inte jag eller Ida Luther Näsholm, från Lidingös vänsterpartiförening, som åkte relativt tidigt hem. Det var väldigt skönt att få sova hela sju timmar.

Vi kunde idag på morgonen pigga upp trötta ombud genom att meddela att vi nu antagit Vänsterpartiets valplattform för riksdagsvalet 2010.

Just nu diskuterar vi en intressant fråga, nämligen A-motioner, s.k. allmänna motioner. Här finns många intressanta diskussioner angående bankväsendet, apoteket med mera.

Kongressrapport 5: Massmediastress, kongresstal och partiledarval

Idag har jag redan hunnit bli intervjuad av TV4, igår blev jag intervjuad av Sveriges Radios internationella kanal. Det har varit ganska mycket. Ida Luther Näsholm som alltså också kommer från Lidingö, och jag har diskuterat hur det kommer sig att media ofta vill att just jag ska uttala mig. Vår teori är att det ser bra ut att jag ser klassiskt “röd” ut. Långt hår och kavaj, en keps. Så ser vänsterpartister ut. Det är ju lite tråkigt att bli tillfrågad för att man är en stereotyp men man vet ju inte huruvida det är så det förhåller sig eller inte. Om jag utgör stereotypintervjuobjektet eller inte.

Idag har jag också hållit mitt första och gissningsvis enda inlägg i debatten på partikongressen. Jag publicerar en renskrivd version av den exakta ordalydelsen när jag får tillfälle.

I partiledarvalet blev Lars Ohly, föga förvånande, till partiledare för Vänsterpartiet.

Kongressrapport 4: Vill vi ha sex?

Det heta just nu under partikongressen är frågan om sex timmars arbetsdag. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig om huruvida jag ska rösta för sextimmarsdagen eller mot. Det finns goda argument från båda läger.

Jag filar så smått på mitt inlägg i debatten om “Rätten att vara privat”. Inatt sov jag 4 timmar och är lite smått död och värre lär det väl bli.

En av de frågor som är allvarligast på denhär kongressen är dock enligt mig inte politisk, den är marknadskapitalistisk. Kaffet som säljs i kafeterian kostar nämligen 22 kronor. Det är helt obegripligt, oacceptabelt och omänskligt.

Kongressrapport 3: Trött och sliten

Nu har dagens förhandlingar börjat. Förhandlingarna under gårdagen var långdragna och vi var hemma på hotellet först vid kvart i ett på natten. I Afghanistanfrågan har media framställt det som att det finns en splittring inom vänsterpartiet. Det är inte sant. Majoriteten av ombuden på partikongressen vill dra tillbaka de svenska trupperna i Afghanistan. Det är en majoritet, inte en spricka. Sprickan som beskrivs i media är att det skulle vara spektakulärt att ombuden gick emot partistyrelsen i frågan. Det är den uppgift som kongressombuden har, att tänka själva och utifrån egna erfarenheter, vad är bra för partiet och vad måste vi driva i valet.

Idag kommer mitt debattinlägg att komma upp. Jag vägrar tycka att det är okej att ett socialistiskt och feministiskt parti har en punkt i sin valplattform med titeln “Rätten att vara privat”. Hela stycket är egentligen underligt med tanke på att man blandar ihop frågor som rör politiska områden så som försvarspolitik och kulturpolitik i samma klump. Det är att göra det lätt för sig och när partiet framförallt inte har en utvecklad politik i fildelningsfrågan när man inte har någon klar linje i fråga om hur det ska gå till att ge kulturarbetare den ersättning de behöver för att kunna fortsätta vara aktiva kulturproducenter.

I övrigt är mitt och Ida Luther Näsholms hotellrum jättefult och ser ut som en misslyckad Hawaiireplika som egentligen inte riktigt passar in i en stad som Gävle.

Kongressrapport 2: På gång

I skrivandets stund behandlas Partistyrelsens verksamhetsberättelse och vi kongressombud är på plats. Debatten är på väg att komma i gång men det tar sannolikt ett tag innan vi blir varma i kläderna. Partistyrelsens rapport finns att läsa på Kongressidan.

Just nu ser jag mest fram emot Europaparlamentsgruppens verksamhetsrapport.

Jag har begärt ordet i en fråga hittills och det gäller behandling av motioner för Valplattformen. Här yrkar jag avslag på stycket “Rätten att vara privat.

Hotellrummen är små och trånga och har bisarra färger på väggarna men i övrigt kan man inte klaga. Vädret i Gävle är blåsigt men soligt.

Förhandlingarna håller på fram till klockan 24.00 ikväll. Jag får säkert tillfälle att återkomma.

Kongressrapport 1: Skarpt läge

Nu är det snart dags. Först går Lidingöbanan 08:29 och därefter har jag en relativt god marginal på T-centralen innan tåget går mot Gävle. Det man kan konstatera först och främst är att min mapp med kongresshandlingar är blytung.

Jag återkommer med fler kongressrapporter längre fram.

----

Vänsterpartiets 38:e partikongress är förlagd till Gävle den 7-9 maj 2010.
Kongressidan.

Som ett Clegg på ryggen - Det finns ett alternativ i valet i Storbritannien

Mycket ljus har på senaste fallit över socialliberalen Nick Clegg och hans parti Liberaldemokraterna. Dock är det inget nytt under solen. Det verkar som att många tror att Liberaldemokraterna uppfanns igår och inga britter tidigare känt till dem. Så är det inte.

Det framställs också som att Nick Clegg och hans liberaldemokrater skulle utgöra någon form av förändring för Storbritannien, så är inte riktigt fallet. Förutom att ha varit det enda stora partiet i parlamentet som röstat mot den brittiska inblandningen i Irakkriget så är partiet knappast i opposition till de konservativa Tory eller det socialdemokratiska Labour.

Dock finns det ett parti som faktiskt på riktigt är i opposition i Storbritannien. Partiet heter Socialist Workers Party, förkortat SWP och är landets största oppositionella socialistiska parti. Lite ljus över dem kanske inte vore helt fel, eller kanske vore det? För annars hade väl media rapporterat om att partiet alls existerar.

Socialist workers party

Gångsätra och Hersby öppnar dörren för de främlingsfientliga

I dagens nummer av Lidingö Tidning får vi läsa om hur Gångsätra och Hersby, Lidingös gymnasieskolor, öppnar upp för att släppa in Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna på skolan. Hittills har inga förfrågningar från dessa antidemokrater i det parlamentariska systemet kommit om att få komma in på någon av skolorna. Skolverket har dock sagt ifrån att man antingen tvingas säga nej till alla partier och ungdomsförbund eller släppa in alla. Detta anser jag är ett felaktigt beslut. Ingen kan påstå att elever kränks aktivt i sin skolmiljö pågrund av ett besök av SSU, Ung Vänster, Grön Ungdom, LUF, MUF, CUF eller KDU, dock har vi tydligt sett hur elever kränkts, bråk och misshandel kommit som följd på nationaldemokratiska skobesök. Skolan ska vara en fredad zon från allt vad kränkningar och rasism heter. Därför är det en naturlig sak att stänga ute ett parti som hetsar mot invandrare och mot andra etniciteter.

Jag vill gärna se hur rektorn på Gångsätra eller Hersby gymnasieskola skulle hantera situationen om ett liknande scenario uppstod som det som Arne Andersson på Värmdö Gymnasium eller Anders Lundevi på Brännkyrka Gymnaisum ställdes inför när nationaldemokrater tillgrep våld mot elever och bråk uppstod mellan huliganvänstergäng och nationaldemokrater.

Lidingö ska vara en zon där rasistiska partier och organisationer inte får fotfäste. Det kan vi bevisa genom att göra sverigedemokratiska partiföreningen i Lidingö med Elena Yurkovskaya i spetsen besvikna i kommunalvalet i höst men också genom att visa civilkurage genom att säga Nej till rasister och Ja till demokrater.

4 dagar kvar till partikongress

Snart är det då dags, Vänsterpartiets 38:e partikongress går av stapeln i Gävle från den 7-9maj. Schemat är pressat och motionerna är många, det är valår och kongressens ansvar är stort. Två ombud från Lidingö kommer att delta i kongressförhandlingarna; jag (Jonas Lundgren) och Ida Luther Näsholm. För en tid sedan började förberedelserna genom kongressombudsmöten och jag har allierat mig med vissa personer om vissa specifika motioner. Jag kommer kontinuerligt under kongressen att rapportera via Världen-Sverige-Lidingö om hur kongressförhandlingarna går och vad som beslutats så att människor lan läsa om partikongressen i realtid och när det är möjligt också ur ett Lidingöperspektiv.

Nyast kommunfullmäktige med Lidingövänstern

Lidingövänstern är, enligt valmyndighetens hemsida, det kommunpolitiska alternativ i Lidingö som har yngst kandidater, 14,3 % är under 29 år. Detta kan jämföras med Kristdemokraterna som är näst bäst med 12,5 %.